FINA LILLA KRUMELUR, JAG VILL ALDRIG BLIVA STUR

Det är kanske löjligt, och egoistiskt för all del, men jag vill inte att Elsa ska prata perfekt. Om hon fortfarande säger mölk och gabberob så är hon ju min lilla loppa, min lilla som inte vet hur man får in ett j efter ett m hur mycket hon än försöker. Och vi har inte bråttom. Jag har inte bråttom. Det räcker med att behöva byta ut ett par byxor i veckan eller höra henne diskutera hur man inte kan ha en svart cykel eftersom den är ju en killcykel, mamma! Lyssna på hennes utlägg om hur jag inte fattar och att jag minsann inte får komma på hennes kalas. Se henne skratta så tårarna sprutar åt en min jag gör och säga att vi är bästisar. Berätta att vi ska gifta oss och alltid bo grannar och att vi ska få gå ut med hennes hund när hon inte är hemma.

Hon är ju så stor och kan så fantastiskt och obegripligt mycket redan, lyssna här mamma- seven, eight, nine, ten!, så låt mig le när jag hör henne be om mölk till maten eller när hon säger att hon ska lägga in strumporna i gabberoben, bara ett litet tag till.

Jag har inte bråttom.