ATT HA KROSSAT EN TREÅRINGS DRÖMMAR

Igår satt Elsa och jag och tittade på filmer på telefonen. Upp kom en från julafton och vi började titta. Jag anade oråd redan så fort tomten började prata och tänkte att det här kommer aldrig sluta väl. Ni vet när man ser att olyckan kommer komma men man kan inte väja undan? En sån situation?
Mycket riktigt, det tog inte många sekunder innan Elsa tittar skeptiskt på mig och säger:

Men mamma! Det är är ju ingen tomte, det är ju mormor?!! Vadå? Trodde ni det var tomten ellä?!! Det är ju mormor, jag hör att det är mormor!

Sen hade vi några jobbiga minuter där jag försökte rädda upp situationen genom det enda jag kunde göra- förneka, förneka, förneka. Det ser väl ändå inte ut som mormor? Det är väl likt tomten? Varför skulle mormor se ut sådär?
Jag vet inte när man slutar tro på tomten men 3,5 känns väl lite tidigt? Som ett berövande på en stor portion barndom. Jag hoppas jag lyckades övertala henne men helt ärligt så är jag väldigt tveksam. Väldigt tveksam.

I jul blir det till att köpa röstförvrängare.

http://youtu.be/vpumYQ4jGpM