ATT FÅ FOTA

Elsa har ju varit lite, för att säga det snällt, avogt inställd till det här med att vara med på foton i nåt år eller så nu. Vissa dagar går bättre, andra sämre. Men så häromdagen satt vi uppkrupna tillsammans och tittade ömsom på den gamla bloggen med bebisbilder, ömsom på en sida med barnporträtt och så frågade hon varför jag aldrig fotar henne längre? Och när hon satt ihop pusslet, att allt mitt fotande av vårt dagliga liv är min gåva till henne, hennes och vår dagbok över det som ingen av oss kommer minnas om 10 år, så ville hon att jag skulle fota igen så jag ska försöka blogga lite oftare. För den yttepyttelilla läsekrets jag har men också för att få ner mina ord till den lilla människa som betyder mest i världen.

Glöm aldrig hur mycket jag älskar dig.