Äntligen Hillevi

Förra söndagen smuttade vi på Margaritas på en lyxig balkongaltan i Bunkeflo medan vi lärde känna Riias föräldrar och ungarna lekte i den 30-gradiga hettan. En lekdejt vi trodde skulle vara kanske 2 timmar men som snabbt blev till 5.
Idag har vi varit på Hillevis kolonistuga och suttit i skuggan under ett plommonträd, gungat på trämöbler från 30-talet och druckit kaffe i uddakoppar från mormors tid. En lekdejt vi trodde skulle vara 2 timmar men som snabbt blev till 4.

Vi känner att vi kan ha nya vuxenkompisar här. Väldigt trevligt. Och Elsa och Hillevi har älskat varje sekund och njutit av att vara nära igen. Hållit händer, viskat, sprungit som galningar, gungat, badat, lekt mamma, pappa, barn, ätit, fikat, varit nakenfisar och kramat det sista ur den här hettan som de hotar ska försvinna nu.
De är så otroligt lika till sättet. Det gör att det inte bråkas, det skriks inte, ingen slåss, inga missförstånd eftersom de båda har språket nu- himmelriket för föräldrar! Vilken skillnad det gör att de är bästisar. De vill bara vara med varandra och vara vänner. Vid ett tillfälle ville båda gunga men utan ett ont ord löste de det genom att turas om.

Hillevis mamma berättade att det hittills inte funnits en gång som hon hämtat Hillevi som de inte hade varit nära varandra. På 6 månader. Det är för fint att man redan som 2,5-åringar kan hitta sin själsfrände och bara funka tillsammans och nu, ett år senare och med ett prov på att vara isär i ett halvår, är kärleken lika stark och självklar.