Inskolningssamtal

Idag har vi varit på inskolningssamtal på dagis, jag och Henrik. Vi har inte hunnit prata särskilt mycket alls med fröknarna på nya avdelningen så det var skönt att få sitta ner en timme och bara få reda på hur de jobbar och hur det går för Elsa.
De var väldigt förtjusta i henne, tyckte att hon var så förståndig och redig och att hon har en härlig humor. De var imponerade av att hon kunde hänga med på vuxenskämt och det får vi väl tacka oss själva för, att vi är en så rolig och fyndig familj med sån bra humor!

De tyckte att hon pratade väldigt, väldigt bra, att hon hade en så bra meningsuppbyggnad och ett välutvecklat ordförråd. Vi pratade lite om det, att vår oro alltid var hennes tal, att hon inte pratade så mycket förrän hon fyllt två och hur fort det gått och att hon nu gått om sin åldersgrupp. Om hon inte hade varit där i utvecklingen hade de nog inte flyttat henne förrän till hösten men nu funkade allt så bra och de hade inget negativt alls att säga.

Hon hade kommit in bra i gruppen och lekte mest med Adrian och Hillevi. Melvin som hon alltid säger att hon leker med (och han säger till sin familj att han ska leka med Elsa) visade det sig att hon aldrig leker med. Nånsin. Hon var väldigt duktig på rollspel och levde sig in i leken, något som är tydligt här hemma också. Vi sa att leken fått en så stor roll i hennes liv nu, att från klockan sex på morgonen till läggdags är leka det enda hon vill. Plattan hon fick av oss till födelsedagen har hon knappt rört sen hon började på stora avdelningen för nu är leken det viktiga i hennes liv och det är ju för skönt.

Hon älskar att vara ute och när de väl är där leker hon mest själv. Cyklar och gräver. Och cyklar. Och sen när hon kommit in i sin lek så bjuder hon in andra men inne leker hon bara med de andra och ute helst själv.
Hon klär på sig själv, alla kläder, och vill inte ha hjälp. Hon vill heller inte ha hjälp att äta eller dela mat och äter alltid jätteduktigt, alltid en stor portion, ofta två. Och hon äter allt, slänger aldrig utan glufsar glatt i sig. Det är tur att vi får det där bekräftat om och om igen för här hemma är det tvärtom. Vi ska klä henne, vi ska mata, hon ska inte äta. Men på dagis är hon duktiga tjejen som klarar allt själv.
De lär även barnen att torka sig själva (vilket vi märkt här hemma) och det är ju såklart bra. Man måste ju börja nånstans och det var visst ett problem i skolåldern sen, att barn inte kunde det så nu fokuserar man tidigt på att barnen ska bli självständiga.

Vad mer?…jo, Henrik ska inte vara så förtvivlad. Han ska jobba på det lovade han. Allra helst eftersom fröknarna oroade sig för honom. Det är onödigt att vuxna karln ska ta fokus från barnen kan man tycka.
Sen berättade hon om enda gången de sett Elsa arg och att det var ett ruskigt humör hon hade visat. Det hade varit precis efter att Henrik lämnat henne då hon suttit på soffan och en annan flicka hade satt sig bredvid henne och ja…det hade liksom inte funkat och all hell broke loose som man säger på engelska. Då hade de alla hoppats att Henrik inte hade hört något och det hade han inte. Phu…