Alla hjärtans-present

Jag hade slagit in min gamla klocka till Elsa som hon fick i present igår. Herrejösses så glad hon blev! Den fick följa med till dagis fastän den är sju nummer för stor och efter dagis vägrade hon gå hem eftersom vi hade sagt att batteriet var slut och att man bytte det i en klockaffär. Så det var bara för Henrik att ta med sig barnet och klockan och gå till affären. Där visade det sig att det är en automatisk klocka (hade jag visst glömt) som går när man har den på sig. Vilket Elsa berättade för mig glatt när hon sen kom hem och lät mig lyssna på tickandet.

Den tickar nu, mamma…schhh…lyssna…den är femtitolv nu, det är jättesent!

Nu sitter den på hennes arm efter att Henrik kortat ner den och hon talar om för oss vad klockan är. Återigen blev hon plötsligt en än större tjej, mitt framför mina ögon, på bara sekunden. Det går fört fort nu. Sakta ner!