Och så blev det julafton

Det är ju det där med att fota inomhus och försöka komma överens med blixten. Jag gör oftast inte det. Men julafton bjöd på en promenad i gnistrande snö och ett bländande solsken, vi gjorde Elsas första snögubbe och åt tills vi storknade av all god mat. Mamma hade gjort en ny rätt till bordet, en supergod snitt (?) med curry, och laxrullar med philadelphia och märkligt nog var det vad jag såg fram emot mest på julbordet. I år hade vi inte förätit oss före jul så det sög i min mage när jag såg all mat.

När jultomten kom var Elsa så förväntansfull. När vi var små firade vi oftast jul hos min mormor i skogen och då kom tomten gående på grusgången, upplyst av marschaller, med lyktan i handen. Nu gjorde mamma en repris på det och det var så fint, Elsas ögon glittrade när hon följde Tomten genom de olika fönstrena, Tomten som gick längs den snötäckta gången med sin lykta, på väg mot ingången. Elsa blev så exalterad när Tomten kom att hon började hoppa upp och ner och till slut leka en sväng katt. Sen gick hon fram och började hjälpa honom dela ut klappar och självklart fick han en kram som tack.

Det slutade med ett berg av julklappar och just i detta nu springer Lillfis omkring med vingar på ryggen och trollspö i handen och leker att hon flyger. Varje morgon frågar hon om Tomtenissan ska komma och vi förklarar, varje morgon, att alla tomtar och nissar nu jobbar på nästa års klappar men jag tror det var alldeles för speciellt och mysigt med jul att vi får räkna med fler frågor. Att vi försöker berätta om hennes födelsedag verkar inte spela någon roll, nu ska hon och dockorna på julfest så det är bara att hänga på verkar det som.