Elsa och kattan

Äntligen är jobbhelgen över! Inte för att det är särskilt tufft att jobba en helg i månaden utan eftersom halsen gör ont, lederna ömmar och det känns som om huvudet är fullt av bomull. Jag har längtat efter sängen hela helgen och som den fina sambo Henrik är studsade han av lycka när jag kom hem igår och gav mig min julklapp som han hade köpt bara timmar innan. I den låg det en elektrisk filt, perfekta presenten för någon som plötsligt inte kan sluta frysa. Så igår kväll och nu ligger vi båda i sängen med TV-n lyxigt inflyttad till sovrummet och ojar oss över onda halsar och snoriga näsor.

Om sisådär en timme kommer Elsas kvällshosta sätta igång och då tar hon sin klapp ur julstrumpan vid hennes säng och kommer in till oss, lägger sig mellan oss och så börjar en timme av ett evigt hostande, jag gör varm mjölk med honung varvat med honungsvatten och Henrik ger vatten och så klappar vi henne och väntar på att hon ska hitta ro igen. Klart vi oroar oss lite för att det ska bryta ut just till julafton men vi känner oss trygga i att det inte kan bli jävligare än förra jul och nyår. Då, när i stort sett alla i flera släkter blev sjukare än de någonsin varit förr. Så illa tror jag inte det kan bli igen. Och jag har varit sjuk alla nyårsaftnar sen 08/09 (då Henrik var sjuk istället) så jag vet att det inte kan bli så igen. Imorgon ligger jag nerbäddad med te och vitlök och så var det bra med det.

Elsa har förstått att vi köper presenter nu så idag fixade hon en till Tina som säkert är oväntad men välkommen. Och när Izzie fick sig en så skulle kissarna också få och den var väldigt uppskattad. Av alla inblandade. Och så visade hon fotominen igen. Vänj er.