Luciafirande på dagis

Efter jobbet idag var det dags för Luciafirande på dagis. De hade annorlunda upplägg i år och jag minns att de sa förra året att de små bara började gråta vid ett lussetåg så det var därför vi dansade runt granen istället. Detta år hade alla barnen samlats i ett rum och sen fick vi föräldrar komma dit och sen sjöng de för oss. Såklart blev det värsta livet eftersom alla små, och en del stora, började gråta när 80 vuxna stövlade in men de som stod kvar sjöng så fint för oss. Elsa gav oss en kram sen sprang hon tillbaka glatt.

Det är så kul att ha sett och hört henne sjunga här hemma på julsångerna och alla rörelser som hon kunnat sen förra året men väl på plats så är väl allt det nya för spännande så hon sjunger med men tappar allt annat. Sen var det lite sorgligt också eftersom det märktes att fröknarna förbereder sig på att släppa iväg henne. Nu har hon bara 1,5 vecka kvar på Bikupan innan hon flyttas över till stora barnens avdelning och det känns i magen på oss. Vi har pratat om det med henne och hon verkar ta det bra och vi vet att det är dags men det gick så fort och plötsligt börjar jag grubbla över elaka stora barn, hur liten Elsa egentligen är, vilken skillnad det är på 1,5-åringar och 5-åringar. Det har ju precis lugnat sig efter en asjobbig höst och så finns det risk att det börjar om igen. Jag hoppas bara att Hillevi och hon hittar tillbaka snabbt och blir så bra kompisar som de var före hösten. Nu är det ändå dags att bara köra, det finns ingen återvändo.

Men först tar vi 4 arbetsdagar till och sen 11 lediga dagar tillsammans!

Det är ju det där med Youtube-strulet men här finns en liten film från dagiset: och förresten- hon är den stora tjejen i mitten.

http://youtu.be/S7TyaCJQ8r8