Tosselilla

I tropisk värme mötte vi upp familjen Andersson på Tosselilla idag för att få en välbehövlig paus från stranden. Det var galet mycket folk redan vid öppning, kön lika lång som den gigantiska parkeringen men vi hade köpt biljetter online så det gick oväntat fort att komma in. Jag har inget minne av att varit där men det var mindre än jag trodde- färre karuseller, nästan inga djur och ett otroligt överfullt poolområde. Trots detta hade vi en fantastisk dag och de där 3 karusellerna hon faktiskt fick åka räckte hela dagen, vattnet var svalkande och det enda som behövdes var den där halva kvadratmetern för att doppa sig och mata getter räcker långt så varför ha mer när det är fullt nog för en familj eller tusen? Det allra bästa var såklart de fem studsmattorna vi hittade på slutet där alla hoppade sig svettiga.

Henrik slog till på något slags monster som han åkte med en av sönerna i den andra familjen medan jag höll mig till ett sött litet tåg som gick i 3 km i timmen, runt, runt, runt. Måns sa “Taz? Du vet den där känslan när man rider ponny för sista gången eftersom man blivit för stor och benen släpar i marken? Lite den känslan, lite den.” (Taz är Måns smeknamn på mig som följt med i sisådär 12 år nu. Jag bodde en sväng hos honom och han tyckte inte om mina fötter, de var grisatassar uppenbarligen. Grisatassar= G-taz. Jag har t.o.m. en tröja som han lät en illustratör rita en gris som sitter lite coolt med sina grisatassar hängande på. Nåväl…) Men jag håller inte med. Kravet var 90 cm och över. Ingen toppnotering. Nästa år åker vi tillbaka och växer hon bara 10 cm det här året ska vi ha ännu roligare då!