Att vara lite blyg

Vi har trott att vi fortfarande kan prata över Elsas huvud och att hon inte förstår när vi säger ord vi inte hört henne säga. Nu tror vi inte det längre. En dag träffade vi en dagisfamilj när vi var ute (biterskans) och när de var på henne allihopa så blev hon just lite blyg. När vi sen kom hem frågade jag lite sådär nonchalant om hon inte hade velat prata med Ria i affären och hon svarade: “Jag är lite blyg, mamma. Jag är lite blyg.”

Att hon vet vad det är överraskade mig. Jag frågade hur man var om man var blyg och det kunde hon inte säga men hon vet uppenbarligen att blyghet är när man inte riktigt vågar prata med någon sådär i början.
Tänk att hon skulle bli precis som sina föräldrar.

Jupp, luggen är sned. Försök klippa en tvåochetthalvtåring med myror i benen och lockigt hår. Försök säger jag bara.