Kosläpp på Jularps gård

Idag har vi upplevt ett totalt antiklimax. Den största besvikelsen på länge. Jag hade laddat för Elsas första kosläpp i ett år nu och idag skulle vi äntligen ta oss dit. Regn och rusk till trots skulle vi få se glada kossor skutta loss i gröngräset. Lite senare än tänkt startade vi från Malmö men hoppfulla körde vi de 5 milen för att komma nästan ända fram och mötas av den värsta kö vi någonsin sett. Det var som om Rolling Stones eller Bruce Springsteen skulle spela på ett fält i Höör. Folk parkerade längs den smala vägen, ställde sig huller om buller, gick längs vägen med barnvagnar och djur. Med tre minuter kvar till släpp insåg vi att hela familjen inte skulle få uppleva det tillsammans så jag släppte iväg sambon och barnet som började halvspringa mot klövdjuren medan jag satt och lyssnade på arg musik i bilkön.
En halvtimme för sent kom jag så fram till parkeringen och där stod de två fina och väntade på mig! Elsa tyckte inte alls att kosläpp var skoj utan mamma och bonden tyckte inte släpp i tid var något att hålla på så vi fick se när kossorna kom och släpptes ut. Denna lycka!
Som inte varade alls. För korna tyckte inte det var kul med alla dessa människor som stod och tittade utan de drog till skogs så fort de kom ut. Och vi såg ingenting för alla människor runt omkring. Sen började det ösregna och vi gick hem innan sista kossan kommit ut ur skjutsen.

ANTIKLIMAX!

Det enda positiva med det hela var att jag lärde Elsa hur man värmer händerna innanför någon annans tröja. Så nu vet hon det.