Året 2011

Henrik och jag ligger i sängen och pratar om året som gått. Hur summerar man 2011 egentligen? Jag vet inte ens om det går, eller- vi kan ju utnämna det till det mest händelserika året så har vi fått en rubrik.

Det mest händelserika året:

Elsa fyllde ett alldeles i början av året och dagen efter började hon gå. Inte sådär ett vinglande steg i taget utan mer så som hon gjort allt annat, efter noga övervägande och studerande och sen en massa steg på en gång. Vintern var vacker och vi hade massor av snö. Vi tog strandpromenader i knarrande snö och bländades av det vackra vädret den första månaden.

Elsa blev kallad till tandläkaren med endast fyra tänder i munnen men bara något senare kom tand, på tand, på tand. Inte något vi märkte av, hon verkade aldrig påverkad. Och med tänder i munnen verkade det bli lättare att hitta ljud och Elsa började prata.

I april började jag jobba igen och Henrik gick på pappaledighet. Därpå följde en fantastisk tid där vi umgicks som aldrig förr- var vid stranden, lekte i dammen, åkte på utflykter, besökte djurparker- veckorna var fulla av aktiviteter och sommaren var ljuvlig.

I september började Elsa dagis och jag grät, Henrik var nedstämd och barnet tyckte det var total lycka. Hela årets ångest inför dagisstarten kunde jag ha skippat om jag med facit i hand hade vetat hur mycket hon skulle älska Atta, Bitt och Atti. Tror det var tre dagar som hon faktiskt grät när Henrik lämnade, några andra klagades det men andra veckan på inskolningen var allt sånt borta. Tanterna på dagis sa till mig att “Henrik behöver inte vara så förtvivlad” och där någonstans lämnade vi ångesten bakom oss.

Hösten har varit mycket sjukdom för oss vuxna men det var vi beredda på. Första dagisåret ska vara en knockout för föräldrar så varför tro att vi var något undantag? Vi har fortsatt vara ute så fort vi haft möjlighet, så sent som november skördade vi på lotten och lade in våra egna rödbetor. Elsa och Henrik har spenderat lördagarna i simhallen och hon och jag har dansat och sjungit loss.

2011 var året då Elsa blev Elsa. En tuff tjej med mycket vilja, energi som en Duracellkanin och en envishet som faktiskt slår min. Hon pratar och sjunger, hon skrattar tills hon kiknar, hon skriker så himlen får sprickor, hon dansar lyckligt i sin egen värld men helst med sällskap. Hon är varm och kärleksfull och vansinnigt söt, och vi är stoltaste föräldrarna i stan. Skåne. Sverige. Kanske till och med jorden.
Året har varit ett superår och jag hoppas 2012 blir minst lika bra. Lite mindre sjukt bara så ska vi nog ro i hamn det här nya året med.

GOTT NYTT ÅR!