Uppföljningssamtal

I morse bittida satte vi oss på dagisets personalrum för att höra hur det gått för Elsan. Vi har varit så förväntansfulla och sett fram emot att höra hur de som känner henne näst bäst uppfattar henne. Och det var bara fina saker de hade att säga. Att hon börjat prata mycket, det är ju så kul men också något vi vet sen hemma. Att hon gärna ställer sig bredvid andra barn och leker som de gör i den åldern. Jättekul att få veta för det undrade vi såklart. Att hon älskar att vara utomhus och hitta på bus. Och att hon ÄLSKAR böcker!
Hon tyr sig lika mycket till alla tanterna så det gjorde oss ledsna att en av dem går i pension i mitten av januari. Hoppas det inte påverkar henne för mycket och att den nya yngre tjejen är lika fin som Britt.
Något som jag tog som en personlig komplimang och sträckte mig lite extra över är att de berömde hennes garderob! Det hade jag inte väntat mig men sätter en extra stjärna vid dagens datum. Hon hade alltid så fina kläder men framför allt bra, praktiska och perfekta för dagis. Jajemen ser ni- perfekta!

Elsan är ett barn full med empati. (“Undrar vem hon fått det ifrån, höhöhö...” sa Henrik) Om andra barn är ledsna blir hon ofta också ledsen. Hon tycker inte om när man bråkar eller gråter. Hon vill att alla ska vara glada och hjälper och bekymrar sig för de andra. En liten kille som sitter bredvid henne vid maten vill inte äta och hon gör allt för att hjälpa honom.

Lilla, finaste Elsan.