Hej då, pappa!

Nu har vi stått i fönstret och vinkat till pappa som är på väg till Norge. Elsa tyckte nog han skulle gå ganska omedelbart för hon satt och ritade i köket samtidigt som hon vinkade och upprepade: Hej då, pappa. Hej då. Hej då, pappa. Hej hej. (Fast sen kom det ju ett litet gnäll när han gick in i hissen i alla fall.)
Och gnäller det gör jag med. Henriks affärsresa kunde inte kommit mer olägligt, alternativt kunde min sjukdom inte kommit mer olägligt så klart, och jag ligger återigen med nästan 39 graders feber, helt galet, otroligt, ondskefullt ont i kroppen, varenda liten del värker så att jag inte kan ligga still, min hals gör så ont att jag tror jag ska dö om jag gäspar och snart ska jag ta hand om en snarttvååring, full med energi som sliter i mig om jag försöker leka stillasittande lekar som film, pussel eller rita, så jag tror barnet får diska hela kvällen. Visst, det blir en översvämning. Visst, skålar bryts itu. Visst, vi slösar vatten till 5 elefanter men jag får ligga på en filt i köket och tycka synd om mig så jag bestämmer.
Vi diskar.