Etta

Idag sa hon sitt namn för första gången! (Eller så att vi förstod det iaf.) Vi tittade på foton på henne då hon pekade på skärmen och sa “Etta!”. Sen pekade hon på sig själv och sa “Etta.” Och nu när vi har lyssnat så säger hon ju det en hel del. “Etta ha” tex.

Nu börjar det komma mer och mer. Ord men mest meningar. Igår sa hon “jag ska sitta här”. Eller mer “asa itta häää” men ändå. Och det är mycket “min mamma” och “pappa hej då” (börjar runt 18-snåret när hon blir trött. Då är det pappa hej då, natt pappa eftersom jag är den som måste lägga för tillfället), “mamma sitta här”, “pappa där” (pekandes på fönstret där vi brukar stå och vinka till pappa när han kommer hem från jobbet).
Jag måste nog skriva ner det här i hennes bok för jag har redan glömt massor med meningar jag trodde mig lagt på minne. Idag sa hon nåt smart men det är uppenbarligen helt borta. Jag har iaf kommit ihåg att klippa en av hennes lockar och satt in i hennes bok. Så allt glömmer jag inte.
Bäst jag går nu medan jag minns detta.

PS: Mössan, med vantar till, köpte vi när Elsa låg i magen och tänkte den passade så bra till hennes overall. Overallen stl 50. Som egentligen var en åkpåse. Jojomen. Där hade vi koll.

PS2: Nu blir morfar skåning glad för Elsa har börjat prata skånska. Det hörs ibland på rytmen när hon pratar men framför allt när hon säger sitt urgulliga “ja” med den där söta svängen skåningar lägger till. Försöker få det på video men har misslyckats hittills.