Elsas tvåårspresent

Japp, ni läste rätt. Det gäller att vara ute i god tid. Eller, riktigt så gick det inte till men jag satt och slötittade på Blocket och hade tidigare under veckan läst att tvååringar brukar gilla dockvagnar, spisar och verktyg eftersom de då är inne i härmafasen. Jag tittar lite på Blocket då och då efter en svart eller röd Mickispis till julklapp och häromkvällen på dockvagnar. Så hittar jag den här för ett pris jag inte ville betala men det stod även att man kunde ge ett bud så jag gav egentligen ett skamligt sådant och killen nappade och sålde den till oss, om jag dammade av den själv.
Henrik tog med Elsa för att hämta den och jag var inte med men historien berättades att från det att hon fick syn på den så var den hennes! Henrik hade inte hittat parkeringsplats i närheten utan var tvungen att parkera långt bort och Elsa gick med vagnen genom Malmö själv. När de kom till bilen började gråten, förtvivlan och ilskan. Jag hörde dem komma på långt avstånd (det var som industrilarmen som går en måndag i månaden klockan 15) och när dörren öppnades kom en rödgråten, blöt av tårar, dotter inspringandes genom dörren och kastar sig i min famn. Självklart fick hon fick köra runt den under resten av kvällen och under vällingen gömde vi den för att om kvällarna göra den i ordning och sen ställa undan den till januari.
Vi känner oss ganska säkra på att vår present kommer falla i god jord.

Det är en AWN-vagn från 40-talet helt i original. Killarna som sålde den hade köpt ett av de små husen på Gamla väst och där hittat vagnen och skolböcker tillhörande en liten tjej på 50-talet. Synd egentligen att inte böckerna följde med vagnen, kanske vi kunde fått veta vems den var från början?