Leksakskrig (fast ett väldigt snällt sådant)

I eftermiddags serverades det pepparkaksmuffins med lingonfrosting, minipepparkaksmuffins och vanliga pepparkakor. Det var såklart inte planerat men det verkade uppskattat med en orgie i pepparkakssmak.
Maja, Michael och Hanna-Clara var över (bor grannar) och för första gången var Elsa som uppslukad av ett annat barn. Hon ville vara där H-C var hela tiden och vara med och leka. Det är sju månader mellan dem så de leker inte samma lekar eller på samma villkor, Elsa vill bara vara där och känna på leksaken medan H-C är i den åldern när hon vill ha leksakerna ifred. Det var kul att se vilket framsteg Elsa gjort på bara nån månad samtidigt som det fasiken gjorde lite ont i hjärtat när jag ser hur mycket hon vill vara med men inte kan än. En naturlig del av utveckling och livet men det känns ändå ett liiitet “aj” i mammahjärtat. H-C  hade lärt sig så mycket på de två månaderna hon gått på dagis och var så duktig på att leka och så kul att busa med. Vi får börja gå till öppna förskolan efter nyår så Elsa får umgås med barn och lära sig leka och samsas.  Jag längtar så tills Elsa kan sjunga sånger och prata lite, springa och hoppa samtidigt som jag vill att tiden ska stanna och hon alltid ska vara min lilla skrott som ligger med huvudet tätt intill mitt och bara myser.